Cykel på TV.

Sitter och tittar på Red Bull TV och MTBtävlingarna i Albstadt. Både Alexandra Engen och Emil Lindgren deltar och har gått vidare till semifinal och final. Riktigt bra. Ser inte ut att gå så fort men jag kan nog lova att man hade inte ens sett röken av dom.
Själv så gnetar jag på. Blev ett distanspass igår med brodern och imorgon blir det distans igen. Idag var det träningsfritt och jag har jobbat och kommer att jobba på söndag med iom att vi byter affärssystem. Får köra lite intervaller på kvällen när jag kommer hem. Ska dessutom hinna plocka ner cykeln och göra rent den för sen ska den in på service innan Lida Loop nästa helg.
Har även bokat hotell till Finnmarksturen i början på augusti. Fanns endast ett par rum kvar så det var i grevens tid.

Väntar på lite paket från Tyskland och ett från Sverige. Innehållet är nya skor, pulsband och lite annat. Kommer bilder så fort det kommer hem. Fick ett annat paket idag.

20140530-185618-68178274.jpg

Har även fått hjälp av brodern att byta tak på bilen så nu kan man bara cabba ner om det är fint väder. Har fått lära mig att saker krymper om dom får ligga för länge så vi slet som djur för att få på taket.

Nya skor och lite annat.

Vilket underbart väder det varit i helgen. En del cykling blev det men inte så mycket som jag hoppats på. Får försöka ta igen det denna veckan.
Igår äntrade jag jobbets gym och körde ett antal benövningar och ett antal övningar för rygg och core. Det tog bra för man var inte så pigg i låren i morse när man vakna. Dagens pass på cykeln skulle vara hårda 4:or men så hårda var dom nog inte. Jag höll min watt (315) på 90 i kadens men det var lite segt. Hade önskat att jag fick upp pulsen lite till men låren ville liksom inte. Körde alla 5 med 2 min vila mellan varje. I morgon kör vi tröskelpass.

Igår startade jag mitt nya kostschema och det är en del mat som ska konsumeras vid vettiga tidpunkter. Att äta så ofta kräver lite planering men det funkade bra både idag och igår. Gjorde en smoothie på banan, naturell yoghurt, lite mellanmjölk, blåbär och kanel till frukost i morse. Såå himmelskt gott så den skulle man kunna trycka i sig varje dag men Coach tyckte inte det var en sån bra idé. 🙂

Annars har jag beställt lite nya prylar. Ett par Northwave, nytt pulsband, nya rulltrissor i grönt och ett par nya handskar som jag hoppas ska hjälpa mig mor domnande händer. Vi får väl se hur långt tid det tar innan dom kommer men förhoppningsvis innan Lida Loop.

20140527-194708-71228745.jpg

Hej vad det går……

Vilket underbart väder det är. Hoppas det stannar hela helgen även om det blåser lite. Ganska skönt att det fläktar. Trots det fina vädret idag så blev det monarken igen.
Idag var det kombinerat tröskel med vo2max så jag värmed upp en bra stund och det kändes i benen att man drog på lite mer igår. Efter uppvärmningen körde jag 3 st 6:or med 70 i kadens och efter dessa 3 så hade jag satt nytt PB (tror jag) på 290 watt. Jag vet att jag är hyfsat stark i låren på låg kadens men blir så svag när man ska ligga upp mot 90-100 rpm.
Den sista fick jag verkligen bita ihop för det var tungt men det gick utan att jag sänkte motståndet. 2 min vila och sen var det mååånga 70/20. Trodde jag skulle fixa 405 watt men det gick bara dom 5 första sen fick jag faktiskt vrida ner till 370 watt. Lite besviken men det fanns inget krut kvar. Pulsen var det inga problem med men låren var inte i samma kondition som jag ville.

Nåväl, är nöjd med passet och tycker det är riktigt kul att sitta på monarken när det går bra. Nu blir det vila i morgon och sen blir det utecykling hela helgen med lite distanspass.

Ha en go torsdagskväll.

Tröskelpass med ett ben.

Idag var jag hemma i vettig tid från Halmstad och även om solen sken och det var varmt och skönt ute så satte jag mig på monarken. När jag ska ”lära” mig passen tycker jag det är lättare att sitta inne. Idag var det tröskelpass med 3 tior och efter det 5 st enbensintervaller.
Trösklarna körde jag på 275-280 watt och enbensintervallerna på 170 watt.
Det kändes i benen idag att jag körde tuffa fyror igår för det var lite småsegt stundtals. Den bästa var konstigt nog den i mitten. Hade nog kunnat öka watten om man ser till pulsen men benen var inte riktigt med.

Dock måste jag tugga i mig mellanmål när jag kör hem från Halmstad eftersom jag är så hungrig efter passen att jag kan stoppa i mig det som ligger närmst vilket inte alltid är bra. Skärpning där. Träningsprogrammet känns riktigt bra och nästa vecka lägger vi på lite kost så blir det kanon. Rickard har en bra filosofi när det gäller kost precis som Martin Bach har så det kan nog bra.

Boendet till Lida Loop är klart och eftersom familjen följer med upp och agerar langningspersonal så blir det hotell i stan eftersom dottern vill ha nära till shoppingen. Suck. 🙂 Vi åker redan på fredagen och tar det som en liten minisemester.
Nu blir det Girot.

20140521-203258-73978431.jpg

PB i fyror!

Ibland så har man bra dagar på Monarken. Idag var en sådan. Jag har hela dagen gått och laddat för att köra ett pass med 4×4:or med 2 minuters vila mellan varje. Så när jag kom hem (givetvis sent som vanligt) så bytte jag om och hoppade på cykeln och körde 30 minuters uppvärmning upp till 80% av maxpuls.
Sen körde jag igång och drog på med 3,75 kp och 90-93 i kadens vilket gav runt 340 watt. Efter första kändes det rätt ok men även efter andra var det ok. Det var egentligen inte förrän sista som det började ta emot rejält i benen och fick verkligen ta i för att hålla mina 90 i kadens. Jag har inte kört så höga watt innan utan jag har verkligen fegat lite och kört på mina 318-320 watt. Visst har jag fått ta i men inte alls som idag.

Det som gör att jag tar i mer och mer är att jag kör hårdare och hårdare på tävling. Jag klarar och orkar mer än vad jag tror. Känns riktigt bra men antagligen kommer jag att köra in i väggen rejält men det blir säkert en erfarenhet det med.
Jag har även fått en kostplan idag som verkar riktigt bra men det är en hel del bra mat som ska konsumeras. Ser fram emot att testa och funkar det inte så har säkert Rickard något annat på gång.
Imorgon blir det lite tröskelpass följt av ett hårdare pass och i helgen blir det distanspass.

X-Cup i Kristianstad.

Idag var det dags för tävling i Kristianstad. Banan körde jag förra året men detta året hade dom förlängt den lite. Men det hela började med:

Bilfan strejkade eller jag motorlampan lyste så jag mässade min bror så han fick köra in till Växjö och låna en bil på jobbet. Dock kom han inte in för hans kort hade avmagnetiserats så det var bara att köra hem igen. Vi lyckades packa in cyklarna och oss själva i en liten Alfa Romeo och kom iväg till slut. Vi brukar vara på plats i god tid men idag var vi i ruskigt god tid så vi körde in till Kristianstad och köpte en kaffe.

Tillbaka så käkade vi och slogs med dom vääääldigt många myggen som bet en konstant. Det måste ha varit som julafton för dom. Start 1 stod på linjen där brodern körde då han körde som gäst. Han gasade på bra och såg ut att köra hårt. Vid 11:15 var det min tur och jag ställde mig längst fram i fålla 2. Startloopen var 1,5 kilometer och fältet drogs ut och just lagom till detta började det regna. Första delen gick på löparspår och folk trampade som galningar men jag försökte ta det lugnt. När första klumpigheten kommer så hoppar folk av och börjar springa i backen. Lite dumt när det går alldeles utmärkt att cykla vilket jag försökte men det var sprintade folk överallt som vill plocka platser. Banan var riktigt rolig med mycket rötter, tvära svängar för att sen gå uppför, stenpartier och lite grusväg. Första varvet gick på 24:13, andra varvet på 20,40 och tredje på 20:40. Det är lite för stor skillnad på första och andra men så var det för alla.

Jag körde så fort det gick och landade på en snittpuls på 163 (92% av min maxpuls) under lite mer än en timme. Det kändes bra och jag hade ork kvar att spurta innan mål men sen hostade jag som bara den och det kändes som att lungorna satt på utsidan. Totalt slutade jag 49 av 238 vilket är ganska bra. Jag hade som mål topp 50 men till nästa gång ställer jag mig i fålla 1 och satsat på topp 40.

Nästa tävling blir Lida Loop vilket ska bli kul då jag aldrig kört den tidigare men har hört att den ska vara grymt kul. Nu drar vi på med lite mer träning och satsar lite till. 🙂

Bild

Billingeracet 2014

Idag är det dagen efter och det kändes kroppen nu på morgonen när jag skulle kliva upp. Här kommer ett litet sammandrag av loppet, ja det jag kommer ihåg iaf.

Vi kom upp på fredagen och parkerade husvagnen på campingen uppe på Billingen. Redan när vi skulle sätta upp den märkte vi att det var lera överallt och stora fina vattenpölar. Pä kvällen satt vi och pratade lite och mumsade på lite nötter och lite vingummi sen var det dags att krypa ner.

Lördag morgon vakna jag tidigt och hörde inget som slog mot taket så det regnade uppenbarligen inte. Vi käkade en frukost och stack och hämtade ut nummerlapparna. Redan där borde man ju ha reagerat då det såg lerigt ut vid varvningen. Tillbaka till husvagnen och sen rulla ner till starten. Det började klarna upp och solen tittade fram och värmde kroppen som blivit kall efter den långa backen ner till starten. Här fick jag även träffa Christian och pratade en lite stund med honom. Alltid kul att träffa folk man bara pratat med på nätet.

Starten gick och vi for iväg. Här gör jag mitt vanliga misstag och tar inte för mig ordentligt utan är alldeles för snäll. Tar det hyfsat lugnt i den långa backen upp innan vi går in i skogen. När vi väl kommer in så är det en bit flackt och sen kommer en backe igen. Här kör jag på bra men helt plötsligt börjar folk hoppa av och gå och det säger jag inget om. Men om dom bara kunde hoppa åt sidan så vore det ännu bättre. Detta innebär att personen framför mig missar och hoppar helt plötsligt av så jag kör in i hans cykel och är själv tvungen att hoppa av och gå. Kommer upp och hoppar på cykeln och försöker köra om lite folk men helt plötsligt kan jag inte trampa. Hoppar av och kastar mig åt sidan och ser att bakväxeln ser skum ut. Då har korgen hoppat och lagt sig framför den lilla niten som sitter på växelhuvudet. Tänker att jaha det var min premiär det och skriker lite. Snacka om antiklimax. Får för mig att försöka vålda rätt korgen igen för det kan ju knappast bli värre. Detta lyckas jag faktiskt med så jag kan fortsätta cykla men nu har jag redan tappat nästan 5 min.

Kör på som en liten gris och kommer ikapp en klunga där farten är helt ok. Här ligger jag och vilar lite och vi håller våra platser in till varvningen på stadion. Kommer in i skogen och drar på och kommer ikapp en annan klunga.

Ligger där på rulle och vilar lite och när lite snabbare killar och tjejer kommer bakifrån så hänger jag på dom. Hamnar i en klunga med 2 killar och en tjej. Hon är ruskigt skicklig i skogen och jag imponeras av hennes oräddhet i skogen och hennes fart utför. När vi kommer ut från skogen ligger jag först så jag tittar bakåt för att se om dom är med och när jag tittar fram försvinner vägen och jag hamnar i diket som en sköldpadda. Återigen, bry dig inte om andra så mycket. Upp ur diket och tänker att jag inte ska jaga ifatt dom igen men här slutar hjärnan att funka så vips ligger jag på rulle igen. Nu börjar vi komma ikapp fler grupper så jag går upp och drar och ökar farten lite och känner mig ruskigt stark och tänker att det kanske kan bli bra ändå.

Kommer in på stigarna och här är det riktigt blött. Det är inte många meter som inte är ren lera och folk slirar hit och dit och fram och tillbaka. Vid vissa tillfälle står bakdelen på cykeln i 90 graders vinkel mot framhjulet och man får anstränga sig för att inte gå omkull. Vi kommer ifatt en annan klunga med Elna Dahlstrand. Här ligger vi på ett enda långt pärlband och placeringarna skiftar hela tiden beroende på vem som går omkull eller fastnar i leran. För mig går det rätt hyfsat även om cykeln lever ett eget liv och jag bara hänger på. När vi kommer ut på lite grusväg känner jag att det är något som slår mot baksidan på låren och ser att det är sadelväskan som lossnat vilket killen bakom mig inte är sen att påtala. Jag bryr mig inte för jag vill verkligen inte stanna och fixa med den. Till slut blir jag tvungen och tappar då gruppen med ”min” klunga. Tänker att jag kan köra ikapp ändå vilket jag gör och känner mig riktigt på hugget och trycket i mig en gel och lite vatten. Givetvis lossnar väskjä-n igen och far in i hjulet och nu brinner det för mig så jag sliter loss den och ser att bandet som ska hålla den har gått sönder. Funderar en millisekund på vad jag ska göra och tar beslutet att dumpa den. 100 meter senare tänker jag ”ok vad gör du om du får punka?” och inser att det får gå som det vill.

Nu matar jag på igen och försöker komma ikapp men börjar känna av krampen i vaderna. Trycker i mig ytterligare gel och vatten och går ner på lite lättare växlar. Nu börjar vi närma oss sista depån och när vi kommer in i den ska jag trycka till och köra förbi en kille. då händer det!! Framsida lår, baksida lår och vad krampar ihop. PÅ BÄGGE BENEN!! Tappar helt farten och kan inte trampa. Farten tar slut och jag ramlar in i buskarna och sjukvårdare kommer springande och tänjer och töjer. Dom trycker in saltgurka i munnen på mig och den har aldrig smakat bättre. Efter en fem minuter hjälper dom mig upp och jag hoppar upp på cykeln igen och trampar försiktigt iväg. Nu har jag slutat bry mig om tiden och nu handlar det bara om att ta sig i mål. Jag kör på lilla klingan fram och försöker hålla ett tempo som gör att krampen håller sig borta. Jag vet ju att jag har det värsta kvar vilket är slutbacken ”Strupen”. En backe som är ganska lång och brant med en sista knäppa som suger musten ur en totalt. Här bestämmer jag mig för att inte hoppa av och gå utan nu ska jag f-n trampa hela vägen in i mål. Det står folk och hejar hela vägen upp och det ger en riktigt mycket energi. Lyckas komma ikapp 2 som jag kör om och nu ökar jag farten lite. Lyckas komma upp och känner mig sjukt stolt och på målrakan ser jag 2 till och ger mig på att komma ikapp och om dom så jag petar i stora, tunga växlarna och trampar för allt vad jag är värd. Detta spelar ingen roll tids eller placeringsmässigt utan det handlar bara om mitt eget psyke och självförtroende.

När jag korsar mållinjen så känner jag mig riktigt nöjd och inser att med vilja kan man komma långt. För min vänner har det gått bra. Både dom i Wexio Velo och för CKX:arna och för Christian. För min egen del hade jag hoppats på mer och bättre tid men det gick inte. Jag gjorde kanske en del felaktiga beslut och ryck men man lär sig. Eller så är jag inte bättre än såhär. MEN jag tycker det är så sjukt kul att cykla, skita ner sig i leran och tycker om när hela kroppen skriker att det gör ont. Nåja, nu ser vi fram emot dom andra tävlingarna och mot X-Cup på söndag.

Jo förresten, jag slutade 75:a i H40. Inte mycket att hurra för men jag blev inte sist iaf. 🙂 Kan även berätta att vi avslutade dagen med punka på husvagnen så då var det bara att byta däck.

Nu blir det cykelvård.

Lite Turkiet, lite vanligt och lite tankar inför Billingeracet.

Att åka hem från Turkiet var lite tråkigt. Jag trivdes riktigt bra med maten, folket och klimatet. Enda dåliga som jag såg det var asfalten som oftast höll riktigt dålig kvalitet. Sen var väl inte hyrcyklarna vidare bra heller men dom funkade för det vi skulle göra. Totalt den veckan fick vi ihop 42 mil och 5200 höjdmeter vilket inte är så mycket men det var riktigt branta backar och väldigt lite platt. Den enda hyfsat platta rundan var stora vägen mellan Alanya och Antalaya. Dock är det inte så kul att ligga och flå bland bilarna, lastbilar och bussar som susar fram i en ganska hård trafik. Uppe i bergen var det inte mycket trafik och det var ruskigt dåligt skyltat i byarna så ibland visste man inte riktigt i vilken by man var i.
Om jag skulle åka idag så skulle jag ta med cykeln och lägga på lite fetare däck om det var en racer och med en MTB så skulle det sitta lättrullade däck på och även en riktigt bra karta eller en karta i cykeldatorn. Jag kommer definitivt att åka dit igen för att semestra och cykla.

Kommande helg så är det tävlingspremiär i Långloppscupen. Starten sker i Skövde och det ska cyklas 7,7 mil i blandad terräng. Det är väl nu man får ett litet kvitto på hur man skött sin träning i vinter och i vår. Jag har aldrig kört den långa rundan med den fruktade backen, ”Strupen”, precis innan målgång. Just backen bekymrar mig inte så mycket utan det är mer farten och orken som jag känner mig lite osäker på. Men det är bara att köra på och hoppas på det bästa. Jag kör så hårt jag vågar så får vi se hur långt det räcker. Måste bara skaffa en ny vattenrygga och lite nya flaskor så man kan ta med sig lite dricka på turen. Det lutar nog att jag köper en USWE 1,5 liters med engångspåsar.

Idag var det dags att börja med det nya träningsschemat och med ett nytt kostschema. Själva passet gick riktigt bra och det kändes kul med lite nytt och fräscht. Testerna gör jag nästa vecka i Växjö och det ska med bli intressant. Tror att samarbetet med Rickard kommer gå bra och vi är inne på samma spår. Kolla gärna hans hemsida http://www.rickardtri.se

Dags att lämna Turkiet.

Idag var det sista cykelpasset och benen var riktigt möra när vi gav oss iväg. Farten ut mot Antalaya var inte så hög och självklart drog jag på mig en punka. Bytte slang och vidare mot Guney. Genom byn och uppå mot bergen och så kom lutningen och jag malde på. Vi kom upp till slut och undgick att bli bitna av en orm som ringlade sig på vägen. En stor rackare var det som en bil hade kört över så den levde och var smått arg när jag passerade. Ropade till bror som hoppade av och hoppade runt den.

Nerför gick det undan och hem kom vi. Nu har jag tryckt i mig en kycklingpasta och ikväll blir det säkert en öl eller 2. Dags att åka hem igen i morgon men det är inget jag längtar efter. Älskar Turkiet.
En sammanfattning kommer när jag har bra nät i Sverige igen.

20140502-163855.jpg

20140502-163922.jpg

Hårda berg.

Igår drog vi upp i bergen och tänkte köra så långt vi orkade innan vi vände hem igen. Vi körde mot gazipaza och tog av mot konyar. Direkt började det luta och vi körde bara så hårt vi klarade. Efter ett par mil vände vi och bökade rulla neråt igen och det var nästan lika jobbigt det. Totalt fick vi ihop runt 1800 höjdmeter.
Nu är det 2 dagar kvar innan det bär hem igen och jag längtar inte hem utan trivs sjukt bra här i Turkiet och värmen.
Blir inte så långa inlägg då vi har dåligt wi-fi.

20140501-202529.jpg

20140501-202539.jpg

20140501-202556.jpg

20140501-202612.jpg